Detta att vi tror att vi
kan bestämma vilka människor som ska leva eller dö beroende på
vilken funktionsvariation de har.
I Danmark väljer så
många att göra abort om fostret har Downs syndrom att det sista
barnet med den funktionsvariationen, om det fortsätter i den här
takten, kommer att födas cirkus år 2030.
Att göra abort om fostret
har Downs är för många inte så mycket att fundera över. Jag har
två par i bekantskapskretsen som utan tvekan konstaterade att om så
var fallet skulle de ta bort fostret. Varför är det så? Hur kan
det komma sig att så många, utan djupare funderingar, anser att
dessa människor inte är önskvärda?
För mig för det tankarna
till Nazityskland och tanken om att skapa en övermänniska. En
normativ människa som inte har några, som normsamhället ser det,
”fel” och ”brister”.
Men låt oss ställa oss
frågan; om alla foster med Downs syndrom väljs bort, vilka står
näst på tur? Är jag önskvärd? Är du önskvärd? Och vem är det
som bestämmer det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar