En läkare kallade mig en gång för ”en olycklig mutation”, men jag skulle vilja protestera. Jag föredrar att se mig själv som en rätt lycklig sådan.
Jag föddes en strålande höstdag i början på åttiotalet och har sedan dess spridit glädje omkring mig. Mitt mål med den här bloggen är dock kanske inte så mycket att sprida glädje som att sprida engagemang. Funktionshinderfrågor står ofta långt ner på dagordningen och därför behövs fler höjda röster och mer jävlar anamma. Själv har jag varit tyst alldeles för länge, så tysta leken slutar nu!