blank'/> Miss Bildad: Ångest, ångest är min arvedel...

20 augusti 2014

Ångest, ångest är min arvedel...

Jag har alltid tyckt att mina fysiska funktionsnedsättningar är lättare att prata om än mina psykiska problem. Nog för att många människor har fördomar så att det räcker och blir över om människor med fysiska variationer, men när det kommer till psyket... Det finns så många felaktiga föreställningar om vad psykisk ohälsa är för något och hur man egentligen lindrar den. "Ryck upp dig!" är ett av de vanligaste botemedlen som föreslås. Att det skulle vara mer komplicerat än så tycks svårt att tänka sig. 

I skrivande stund har jag ångest. Det känns ungefär så här: Jag har svårt att andas, jag fryser, jag har svårt att koncentrera mig och mina tankar är mörka och skrämmande. 

Att hitta ett sätt att bli av med ångesten har jag hållit på med i åratal, ända tills jag kom till en punkt då jag insåg att acceptans kanske vore en bättre strategi. Så nu har jag den bara. Jag brottas inte med den eller försöker bli av med den genom impulsiva (ofta destruktiva) handlingar. Att bara ha den är nu inte fullt så enkelt som det kanske låter. Det känns fortfarande förjävligt, men jag vet att det kommer att kännas MER förjävligt om jag agerar på ångesten.

Jag har också lärt mig att ångestattacker går över. Det är inget konstant tillstånd. Ibland tar det bara en kort stund, ibland tar det längre tid, men det går alltid, alltid över.

Och när det känns som jävligast, då brukar jag tänka att ångest är inte ett tillstånd, det är en livsstil - och en livsstil som jag är jävligt bra på!


"Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen."

Pär Lagerkvist

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar