En kväll satt jag på en
restaurang med ett par vänner och diskuterade
köttmarknaden/dejtingdjungeln/vad man nu vill kalla det. En av
vännerna (också funkis) drog sig till minnes tonårstiden. Ja, ni
vet. Den där perioden då man upptäcker att det finns killar,
tjejer, attraktion. Runt omkring en förvandlas kompisarna från
flickor och pojkar till spirande kvinnor och män. Ja, förutom man
själv då. Min vän beskrev det så bra: De andra blev kvinnor och
män. Själv var man varken eller. Man blev ett ”det”. Ett det
som stod utanför de andras hormonsvallningar och
uppvaktingsritualer.
Och min vän berättade
vidare om när hon åker på utbildning med jobbet och under dagtid
pratar hon med de andra och männen är trevliga och de kommer bra
överens och de skrattar och skojar. Sedan blir det kväll och man
kilar ner på puben och äter middag och dricker öl och plötsligt
är man inte bara kollegor, utan man är kvinnor och män och de där
männen som varit så trevliga och skojiga under dagen ser plötsligt
inte min vän utan bara de andra kvinnorna och min vän har plötsligt
blivit osynlig.
Som jag känner igen mig i
detta! Det där detet, det är också jag. Den där osynliga, den är
också jag. Jag är liksom inte med i leken. Inte i skolan, inte på
krogen, inte nån annanstans heller.
Människor med
funktionsnedsättningar blir ofta avsexualiserade. Att vi alls skulle
bli kåta eller kära eller vad som helst som har med sex och
romantik att göra tycks för många vara en total överraskning.
Jag har ofta i mitt liv
tänkt, när mina tjejkompisar har klagat på killar som visar
intresse och flirtar och köper drinkar och allt vad det nu är, att vad fan, inser ni lyxen i att kunna klaga på det här?!
Och det är klart att jag
förstår att det där spelet mellan könen kan vara destruktivt och
att mäns påflugna intresse och oförmåga att fatta att nej, jag är
inte intresserad inte alltid är att hurra för och att det hör till
de här jävla könsrollerna som är helt rubbade. Men ändå. Det är
skillnad på att vara en han, hen eller hon och på att vara ett det.
Det är skillnad indeed.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar