”Genus och
funktionshinder” är en bok som alla feminister borde läsa. I
synnerhet de normalhindrade. Många av de feministiska sanningarna
vänds på ända. Könsmaktsordningen t.ex. Finns den? Det är ett
problem att prata om könsmaktsordning med den betydelsen att (alla)
män är överordnade (alla) kvinnor, när det i själva verket är
en sanning att normalhindrade kvinnor är överordnade
funktionsnedsatta män.
Vidare kan vi diskutera
”den givna kvinnorollen” i form av moderskap osv som stora delar
av feministrörelsen förkastar. Då måste vi fråga oss om
kvinnorollen verkligen är given för alla? Svaret är otvetydigt
nej. Utvecklingsstörda kvinnor och kvinnor med vissa rörelsehinder
t.ex, blir mer eller mindre direkt uppmanade att inte bilda familj.
Angående de
utvecklingsstörda kvinnorna kan man fråga sig hur många
normalhindrade feminister som ens har tänkt på eller pratat med
dem. Min uppfattning är att normalhindrade feminister utifrån ett
ovanifrånperspektiv formulerar ”sanningar” om, eller helt
exkluderar, kvinnor med funktionsvariationer (olika mycket beroende
på vilken funktionsvariation det handlar om).
Den här boken ger dig
något att tänka på. Något som du BORDE tänka på. Feminister
glömmer lätt att det även inom gruppen kvinnor finns hierarkier,
att vissa kvinnor är överordnade vissa män och att man inte kan
skapa en mall utifrån den normalhindrade kvinnan och utgå ifrån
att alla ska passa in i den. Det är precis lika illa som när
samhället använder mannen som norm.
Så läs och begrunda. Din sanning kanske är en sanning med modifikation.
Tack för tipset!
SvaraRadera