blank'/> Miss Bildad: Feminismen och jag

21 augusti 2014

Feminismen och jag

I drygt tio år har jag kallat mig feminist, men under dessa tio år har jag sällan funderat på min identitet som funktionshindrad. Feminister har diskuterat ideal, sexuellt våld, sexism, löneskillnader och alla dessa andra frågor vars lösning ibland känns alldeles för långt borta. Men sällan har feminister diskuterat mig. Att kvinnor med funktionsvariationer ofta lever under helt andra omständigheter och utsätts för andra prövningar än normalhindrade kvinnor tycks ha gått många feminister förbi. Faktum är att jag aldrig har hört en enda normalhindrad feminist beröra frågan innan F! klev in på arenan.

I ett blogginlägg från 2013 gör Rachel Cohen-Rottenberg slut med den rörelse hon har varit en del av i 40 år. Hon är trött på att vänta på att bli inkluderad, trött på att tillhöra en grupp som inte nämns och som ständigt, i uppräknandet av minoriteter och utsatta grupper, blir instoppad i den ospecificerade gruppen "med flera".


Och jag förstår henne. När feminister diskuterar kroppar och ideal tycks de sorgligt omedvetna om att det finns fler kroppar än den normalhindrade kroppen. När feminister diskuterar mäns våld mot kvinnor tar de sällan upp det våld som kvinnor med funktionsvariationer utsätts för. När feminister kritiserar den givna kvinnorollen bortser de från att den inte är given för alla.

Så feminister, vad gör ni för mig? Hur länge måste jag vänta?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar